Åh vad jag mår bra.
Vem bryr sig att jag är sjuk,
alla andra gör det,
men inte jag.
Varför ska sjukdomen få stoppa?
Den har aldrig fått göra det innan,
så varför ska den få göra det nu?
Min sjukdom är bara ett irriterande hinder i vägen,
som jag ska övervinna och överlista.
ett stopp för alla andra.
Men so what? Vänd tillbaka då
och lev era "normala" liv,
jag kommer inte finnas där för
er när ni skadar er eller blir sjuka,
inte ens när ni blir förkylda.
Killarna tycker att förkylning är en dödssjukdom,
testa då på att leva med något som är kroniskt
och som går upp och ner för varje dag,
där du aldrig vet hur morgondagen ser ut,
Rullstol eller inte rullstol, det är frågan.
Så ska ni få se att en förkylning bara
är en fluga i en koskit.
Jag regerar, jag har kontrollen
och inget kan stoppa mig nu.
Och Elvis han mår bra han också.
Var på äventyr idag igen.
Folkets park på eftermiddagen
och hem till sin pappa på kvällen,
som han tycker om även fast
de inte ses så mycket längre
eftersom vi flyttade därifrån
för lite mer än 2 månader sedan.
.
5 kommentarer:
Skrev just en kommentar, men verkar inte som det blev något me den.. skrev iaf att jag tycker du e ascool :) Skönt att du mår så bra nu och det är inte min o beccas förtjäns det är 100% din egen :) fast det va värmande att höra!
Ellie hälsar tillbaka med en high five (ska försöka lära ellie det oxå)
ascool? hehe tusen tack för den komplimangen :D
Du kommer säkerligen att klara av att lära Ellie high five, hon verkar ganska lärtlärd, i alla fall det lilla jag såg när vi tränade agility. ..
Tycker du verkar vara en tuff & stark tjej ! Jag har haft både mormor, mamma o lillasyster sjuk i cancer ..vet hur jobbigt det kan vara att ha en sjukdom . Kämpa på ! Kram på dig !
Ville bara kika in och säga hej och Kram på dej!
Har jobbat med många kroniska sjukdomar,tufft värre...jag vet!
/Susanne
Tack för de uppmuntrande orden Sara, jag kämpar på varje dag, har jag gjort i 3 års tid, och kämpar ännu hårdare nu, då man inte får den vården man behöver i Sverige så får man vara extra tuff, speciellt oxå om man är helt själv...Det som är jobbigast psykist fortfarande och lär vara är att alla andra skräms av sjukdomen, säger jag däremot att jag drabbades av en skada för 3 år sedan och håller på och rehabiliterar mig, då är det helt plötsligt inte lika skrämmande... så kanske är det det man får säga när man ska ut och jaga blivande pappor till framtida barn? *skrattar*
kram på er både Sara och Susjos
Skicka en kommentar