Det har varit så mycket att tänka på
och det är sådan panik
och sedan detta med Elvis...
Jag var så cool när jag pratade med Mamma i telefon
när jag åkte hem från Djursjukhuset.
Sedan lämnade jag en drogad ledsen hund hemma
för att gå ner på stan och göra mina ärenden.
På vägen ner till stan lyssnar jag på ipoden
och tanken slår mig, tänk om Elvis inte
orkar med? Vad ska jag göra då?
Nu ska jag inte tänka så alls, jag vet.
Sen när jag kommer hem från stan,
när jag är ganska ledsen så får jag ett telefonsamtal,
efter det kunde jag le igen i några timmar.
sen blev det lite jobbiga timmar igen
för att sedan sluta med leenden och
en trygg känsla igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar