Sitter nu på ett försenat x2000 tillbaka till Malmö. Lyssnar om & om på visst finns mirakel. Elvis ligger i buren. Det är kallt idag.
Det finns inga ord, sussie tapper säger det visseligen väldigt bra i sången. Men hur kan något kännas så bra men samtidigt så skrämmande? Hur kan man vara så rädd för något som känns så bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar