torsdag 11 mars 2010

Den falska bubblan

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag kom ju hem från sjukhuset i fredags kväll, det är snart en vecka sedan. Nu verkar alla tro att livet är normalt, bara för att man blev utskriven. Sedan känner man sig som ett miffo när man försöker gå ut med hundarna och skriker av smärta när man klätt på sig själv och bryter ihop för att det inte går att laga mat. Jag vet inte, vem kunde tro att det skulle vara så svårt att försöka göra de dagliga sysslorna? Jag själv var en av de som trodde att det skulle bli enkelt att komma hem men det blev det inte. Jag kan inte göra något och måste ha hjälp med allt, jag har ju iaf en vänstersida som fungera och inte gör så ont längre. Men högerarmen och högerfot, de bara hänger där. Jag försöker röra dom hela tiden som sjukgymnasten lärt mig men jag har ingen kontroll men alla framsteg har gått så snabbt. Jag har inte hunnit med att reflektera ordentligt.

Under den här veckan som jag har varit hemma har jag verkligen fått erfara vilka som är mina och våra riktiga vänner och det är inte dom jag trodde. När man blir riktigt sjuk så byggs det en bubbla och när man sedan kommer hem så spicker den bubblan och kvar står man där och kämpar för sig själv i sin ensamhet tror man och dom man litat på i flera år finns inte kvar, kvar finns istället dom som överraskade, både på avstånd och de fysiskt närvarande. Ni är Guld värda och jag och min familj hade inte klarat detta utan er. Ni finns hos oss dagligen och ni är verkligen ett par riktiga vänner, inte den här falskheten som fanns.

Jag har halva mitt maraton kvar och nu ska jag bara finna kraft att fortsätta kämpa in i mål.

I går var jag hos BM i hennes och C´s salong och hon pysslade om mig, så gulligt och så snällt. 2 timmar ompyssling och det behövdes, kände mig som en ny människa ett tag.

idag har jag försökt samla kraft och gjort precis ingenting. satt i pyjamas till 11.3o men fick sedan ta och byta om, om en timme ska jag träffa B och det ser jag verkligen fram emot, försökta tänka på lite annat ett tag, precis som jag gjorde i går eftermiddag.

2 kommentarer:

Susanne t. sa...

Hej Erika.
Det gör ont att bli sviken av dem man trodde var ens vänner. Ibland är det nog så att de inte menar det som det blir de kan dock inte hantera situationen. Man få försöka förlåta och lämna....Men som du också säger, någon som man inte förväntar sig något av visar sig bli nya hjärtevänner.
Jag märker ju att du har så mycket go i dig och det är ju din stora styrka, du ger inte upp så lätt. Fortsätt kämpa Erika och du kommer att vinna, det är jag övertygad om.
Sen behöver du ha såna dagar som idag när du bara är...
Hoppas du får en fin helg.
Kram från Susanne

Malin sa...

Nu har jag hittat hit och läst en del om din kamp. Hoppas så att du finner stykan att orka trots f.k och deras politik! Ta hjälp av familjen och de äkta vännerna precis som du skriver. Hoppas oxå du får en skön helg, trots allt!
Kram Malin