Den psykiska bearbetningen

I dag kom det här Psykiska slaget/krishanteringen som läkarna och kuratorn har talat om, jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så allvarligt eller att det kanske skulle komma först när jag hade kommit hem, vilket det säkert kommer att göra där också, men i dag slog det verkligen till. Jag har inte kunnat göra något, jag har tränat armarna i sängen genom att vara aktiv på datorn ett par timmar och sedan hade jag gå träning, jag blev så paralyserad efter lunchen så jag vinglade fram och tillbaka i korridoren själv. Jag drog högerbenet efter mig och tvingade det att röra sig i en slags frustration, tårarna rann ner för kinderna men jag skulle bara och efter en halvtimme kom sjukgymnasten och vi övade lite med bollen.

Mellan kl 14 och 17 låg jag bara i sängen och tittade på någon film på datorn, kommer inte ens ihåg vad den handlade om, med hörlurarna i, jag halvsov och isolerade mig från allt och alla, jag svarade inte i telefon och jag ringde inte samtalen jag borde. Jag klarade inte ens av att äta kvällsmat. Jag satt i matsalen kl 17 men jag var inte närvarande och jag åt inte. Jag har själv känt att det har gått för fort och jag vet att jag har påpekat det några gånger, jag har inte hunnit tänka och känna efter sen jag kom till Lunds universitetssjukhus. Men i dag slog det bara till.
Det är så många frågor som snurrar i huvudet och någon slags rädsla för att detta ska hända igen. Läkarna har sagt att vi ska ha ett samtal på fredag, och just den här rädslan för när kommer känseln att komma tillbaka? När kommer förlamningen att släppa helt och hållet?

På sena kvällen och natten har jag jobbat med hundarnas hemsida, för att skingra tankarna och för att jag inte vågar slappna av, 2 fingrar har börjat fungera på högerhanden nu och jag kan lyfta den lite granna. Jag har iaf döpt hundarnas hemsida till The chi-stars och den har adressen: http://www.thechistars.n.nu/.