fredag 5 mars 2010

Dont bring flowers after Im dead




Jag vet inte varför men i dag har jag bara haft denna låten i huvudet, don´t bring flowers after I´m dead med Erik hassle. Just orden "Don´t bring flowers after I´m dead". Varför har denna mening ekat i mitt huvud just i dag?

I morse hade jag ett krishanteringssamtal med Kuratorn här på neurologen. i förmiddags hade jag träning med sjukgymnasten, på eftermiddagen hade vi träning med skor och lite utomhus, sedan har jag suttit och klurat med min predikan till Gudstjänsten på söndag, det är 3dje söndagen på fastan och temat är "kampen mot ondskan", det passar kanske mig perfekt? Vem kan tala bättre om kampen än jag när jag är mitt uppe i den??

Det är skrämmande att åka hem i morgon, eller det är ju fredag morgon nu när jag skriver detta så senare idag kanske jag ska säga? Det är nervöst och inte blir det bättre av att alla ser problemen, det är inte likt mig jag brukar ju alltid se lösningarna. Jag skulle bara vilja vara frisk och återställd nu så jag kan återgå till jobbet, gå ut med hundarna och vara glad. Det är en kamp av dess like och jag tycker att kampen blir värre och värre för varje dag. När ska det släppa? hur lång tid ska det ta? Dessa 3,5 veckor som gått har känts som en evighet. jag tycker inte om det, jag hatar att förlamningen inte släpper helt och att jag inte får tillbaka känseln i högersidan.

Don´t bring flowers after Im dead, save your givings to the after living instead.

just nu är jag väl mest nervös för samtalet med läkarna i morgon när alla kort ska läggas på bordet och rehabiliteringsplanen ska läggas upp och återgå till jobbet planen. jag saknar mitt jobb och jag saknar mina kollegor.

Inga kommentarer: