morgonbus och morgongos

Jag gick upp själv klockan 07.13, möttes av en övergosig Selma Lagerlöw som alltid på morgonen, vi satt och gosade helt själva i 20 minuter sedan kom Elvis Presley och Edith Piaff. Släppte ut dom i trädgården och sedan 07.40 har vi alla tre suttit i soffan och gosat. Fram till 08.05 satt alla tre i mitt knä, nu busar Edith Piaff och Selma lagerlöw och det är endast datorn och Elvis Presley som delar på mitt knä.

Det gick förresten 19 timmar från det att jag blev utskriven från Lunds universitetssjukhus till det att jag var på akuten i Trelleborg. Mitt Operationssår gick upp i kanterna i går morse, man kunde inte sy igen det då det fortfarande är svullet och det är sytt med en sådan där tråd som kroppen äter upp, så man valde att klistra igen det som hade spruckit upp som en tillfällig lösning.

Nu är det dags att börja försöka göra sig klar till att träffa de vänner, konfimanderna och alla andra som jag inte kunnat träffa under sjukhusvistelsen. Att försöka gå tillbaka till ett normalt liv och att försöka göra sina vardagliga sysslor är verkligen inte lätt. Som jag sagt förrut så får jag lära mig allt från början och det tar 100 år att klä på sig själv och att gå utomhus är just nu bland det svåraste. Men det som är det allra svåraste är att röra högersidan. Högerben som ska gå och fungera som det vänstra och att röra högerarmen som bara inte vill. Jag orkar i 5 minuter sen orkar jag inget mera. Tänkt att det kunde vara så svårt att lära sig att gå, vem har minne av att det var så? Balansen är lika med noll även om den är 100 gånger bättre än vad den var för 2 veckor sedan då jag inte ens kunde sitta upp själv.