Jag har precis landat hemma i soffan, jag är hemma för första gången på 3,5 vecka. ELvis Presley i mitt knä, Edith Piaff och Selma Lagerlöw springer runt och leker, Jakob sitter och läser tidningen. Det första jag gjorde när vi kom till Trelleborg var att gå in på Willys och handla, jag kände mig som ett rent miffo när jag släpade runt min dumma kropp därinne.
Oerhört skönt att komma hem men samtidigt väldigt skrämmande och överväldigande. Jag har inte hunnit känna efter ännu och jag har väl inte hunnit landa. Just nu njuter jag dock av att sitta i min egen soffa.
Nu är jag hemma och nu ska jag börja hemrehabiliteringen.
Nu är jag hemma och nu känns det att jag kommit halva vägen.
Jag kommer sakna alla på Neurologen på lunds universitetssjukhus, både patienter och personal. Saknar många av dom redan och flera av dom klarade jag bara inte av att säga hejdå till, det blev för jobbigt och jag vill inte se det som ett hejdå utan på ett återseende fast i frisk anda för min del och på återseende utanför sjukhusets fyra väggar i friska tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar