Jag träffade på en väldigt intressant person igår. Han hade överlevt en svår hjärnblödning för 3 år sedan och höll fortfarande på att kämpa sig tillbaka. han hade också blivit sänd till Lunds universitetssjukhus för att Malmö sjukhus inte hade klarat av att rädda honom, hursom jag lyssnade på hans föreläsning och även om jag inte hade hjärnblödning så är det fortfarande samma kamp och samma upplevelser, det han berättade var det jag hade berättat en halvtimme tidigare för prästerna. Det var nästan lite kusligt att höra någonannan berätta om mitt liv eller hur man ska säga..under hela hans föreläsning fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka för jag såg mina sjukhusveckor passera i revy när han satt där på stolen och berättade.

Gårdagens tema för tredje söndagen i fastan var kampen mot ondskan. Jag är mitt upp i den, att höra Markusevangeliet var känslosamt. Att stå och tala om kampen mot ondskan i 32 minuter och 16 sekunder var nog det svåraste jag någonsin kommer att göra.

Ska försöka ta mig upp från sängen strax. I dag startar sjukgymnastiken hemma med sjukgymnast. Om 3 veckor är det tänkt att jag ska kunna börja jobba lite grann så jag hoppas att min högra sida börjar fungera snart.