Kampen mot ondskan

Jag sitter i min soffa, där jag satt för första gången på 3,5 vecka igår. Djuren ligger och sover i sängen, jag sitter och skriver med min vänsterhand på min betraktelse om Kampen mot ondskan som är temat den 3dje söndagen i fastan. Om Trelleborgarna inte har något annat för sig i morgon så kan ni komma bort till AKKA kl 13.00, då ska jag hålla i Gudstjänsten som kyrkoheden absolut inte fick ta i från mig, han höll sitt ord. Jag ville ha den om det så var att dom skulle släpa dit mig i sjukhussängen, nu släpar jag dit mig nästan på helt egen kraft med rullatorn istället dragandes på högerbenet efter mig i en kärra istället. Om bara mitt jobb var mitt emot mig så skulle jag vara där imorgon och jobba. Jag saknar mitt ordinarie jobb och mina kollegor, har jag sagt det?

Nåja tillbaka till min betraktelse, Vem kan vara bättre att tala om kampen mot ondskan än jag? Jag är mitt uppe i Kampen och det känns som att jag redan besegrat det mesta. På sjukhuset kändes det som att jag hade kommit mer än halvvägs men nu när jag kommit hem har jag insett att det är nu nästa kamp börjar och det är lång, lång, lång väg kvar. Den första kampen handlade om att överleva och den andra kampen om att lära sig allt på nytt och nu startar kampen om att komma tillbaka till sitt liv. Kampen mot rädslan är även den något som präglat min sjukhusvardag sedan den 9 februari.

Att kunna gå ut med hundarna igen, att kunna laga mat, att kunna ta sig tillbaka till jobbet, att kunna bara vara en vanlig 30 åring känns ganska långt borta just nu men inte lika långt borta som när jag låg helt förlamad från topp till tå där bara talet fungerade, eller inte lika långt borta som när jag lämnade kroppen, när jag stod bredvid och valde mellan att dimpa ner i den sjuka kroppen eller fara upp till himlen.

Jag vill förresten passa på att nämna att det som hände den 9 februari då min kropp slutade att fungera har inget med min polyneuropati att göra men svaret på frågan vad som hände? och om detta kan hända igen vill jag ta i ett annat inlägg men jo detta kan komma att hända igen, det kan hända alla människor närsom helst, när man kär bil, är på jobbet, är hemma eller vart man nu är.