tisdag 6 maj 2008

AjAj

Det Finns inget värre än att se sitt djur lida. 

Jag vet inte hur ont det egentligen gör, jag kan bara försöka läsa kroppsspråket och lyssna på alla ljuden han ger i från sig, både när han försöker gå och när han bara ligger. Jag känner mig så hjälplös. På Djursjukhuset har han redan fått smärtstillande så jag kan inte ge honom något förrän i morgon. 

När ditt barn har ont kan barnet i a f tala om att det gör ont eller tala om vad som är fel, ett djur kan det inte. Du kan bara märka att något är fel genom beteendeändringar, men de kan aldrig tala om " jag har ont, fruktansvärt ont" och om du inte redan vet att djuret har ont för att det precis har opererats, ja då vet du inte ens vad som är felet och medan du gör alla undersökningar för att hitta problemet, då får djuret lida.  Man känner sig så hjälplös. 

Elvis är nyopererad så jag vet varför han har ont, men vad vill han att jag ska göra för att det ska bli bättre?  Efter en operation finns det inte så mycket att göra, annat än att ligga och ta det lugnt och äta smärtstillande tabletter. Men sen då? Hur ska jag hålla honom lugn i 12 dagar så inte stygnen går upp? Hur ska jag tala om för honom att han inte får hoppa upp i sängen för att det kan göra att såret går upp? Eller hur kan jag tala om för honom idag att han inte ska gå?  På det sättet är ett människobarn lättare. Du kan tala om "gör nu inte si eller så" och barnet kan själv förstå att man inte ska göra vissa saker, fungerar det likadant på djur? 

Det märks att Elvis har ont, han har riktigt ont, han försöker ligga på olika ställen, på olika sätt för att försöka undkomma smärtan, jag vet hur det känns, jag vet hur det är ..i bland vill man bara slippa smärtan..men det gör man inte så det är lika bra att ligga kvar på samma ställe så kanske det blir bättre efter ett tag, men hur ska jag få Elvis att förstå det? 




Inga kommentarer: