Det ska bli ett sant nöje att döda dig...

Jag ska trotsa influensan idag. Jag ska ut i solen nu och läsa färdigt Magdalena Graafs bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". 

Jag ska fortsätta där jag slutade i söndags, när hon är på kvinnojouren i Göteborg och precis har fått veta att hon har ett pris på sitt huvud. 

Jag beundrar Magdalena, jag beundrar henne för att vara så stark och modig. Kanske är det en mors kärlek till sitt barn som gör att man orkar vara så stark? 

Jag säger som jag skrev tidigare. Boken är gripande, oerhört gripande. Något mera kan jag egentligen inte säga för att inte dra upp året 1999.

 Jag kan annars inte finna några ord, Det är lite terapi. Trodde det skulle dra upp året 1999 men det har det inte gjort på det sättets som troddes. Kommer alltid vara rädd, undra om Magdalena än idag är rädd för Jorma. Man känner slagen som beskrivs i boken, man grinar när man känner huvudet slås mot sängkanten, när det kommer knytnäves slag i magen och ryggen och man är hela tiden rädd om barnet som Magdalena har i magen och som sedan föds in i denna ondska. Ska han slå barnet också?

Ska ut och läsa färdigt nu, sen vet jag...rörde han någonsin barnet fysiskt?