Elvis mår efter omständigheterna bra och har redan blivit en annan hund eller inte en annan hund men sig själv igen, som han var innan parningen. Han är glad i alla hundar vi träffar, lugn och fin på baksidan (fåglarna får vara i fred), kissar inte inne, är glad, harmonisk och humoristisk.
Att Elvis fortfarande har ont i såret och tycker "synd om sig själv" det märks, jag sitter nästan aldrig i soffan utan honom i knäet, och är han inte i mitt knä, ja då sitter han hos Mr M. Är en följeslagare till max och man får inte förflytta sig i lägenheten utan att han är med.
Aptiten på mat blev bättre redan dagen efter och i fredags åt han till och med dubbla portioner frukost. Tyvärr har det sedan helgen varit problem med vatten, sedan i fredagskväll har jag fått vattna honom genom att spruta in vatten i munnen, om detta beror på att han har ont vid de kapade kulorna eller något annat det vet jag inte men idag har han i a f druckit lite vatten.
Hur är det då ute på promenaderna? Jo, förutom att han tycker det är otroligt roligt att träffa andra hundar så kissar han inte lika ofta längre. Vi kan gå 2 gator utan att han kissar vilket är ett tydligt tecken på att han inte markerar längre. Jag gjorde för skoj skulle en räkning förra måndagen, på en gata kissade/markerade han mellan 5-8 gånger, så det är verkligen skillnad.
Men är detta sant? Är det verkligen så bra att vi redan märkt resultat? Eller är det bara nu medan stygnen sitter kvar och han har ont som han är så här lugn och harmonisk? Det är hursom väldigt spännande, nästan olidligt spännande att se om detta håller i sig och visst håller vi tummarna :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar