Det finns människor som har ett så sjukt stort bekräftelsebehov, "se mig, hör mig, här är jag" De är människor som vill synas och höras till varje pris. Det behöver inte nödvändigtvis vara personer som går med i en dokusåpa, Personer som har bekräftelsebehov kan ju vara galna fans som på alla sätt och medel måste komma i kontakt med sin stora idol och det är oftast den bekräftelsen som tillsist blir en förföljelse, eller det kan vara Wannabies. Eller bara sk vanliga människor som måste synas på stan eller som måste stå i centrum i deras umgängets krets.
När blir detta bekräftelsebehov en pina för andra människor?
När går bekräftelsebehovet över till en förföljelse?
När skulle alla bli kändisar och alla vara kompisar med kändisar?
Jag tänker på Magnus Betnèr, han berörde ämnet i sin senaste föreställning. Att vara med kändisar är coolt, att känna kändisar är coolt och det är ännu bättre om du är känd för att inte ha gjort någonting alls.
Varför lider vissa människor av sådant sjukt stort bekräftelsebehov? Tjejer behöver alltid ha bekräftelse, om inte i stor utsträckning så i liten "ser jag tjock ut i denna tröja?" då vill man alltid ha svaret tillbaka: nejdå du är så smal och fin... är inte det en form av bekräftelse? För att lida av bekräftelsebehov behöver ju inte vara de personer som måste synas i Tv, det är ju de personerna som på något sätt med alla medel måste bli omtyckta av alla. tex att vara Siz Zero med värsta boobsen och blond, så att killarna vänder sig om och drägglar, ja det är ju också ett bekräftelsebehov.
Jag funderar på vilka det är som behöver ha denna bekräftelsen, är det de personer som inte syns men vill synas? och då skulle de personer som syns inte lida av bekräftelsebehovet?
Ja vet inte bara en tanke jag hade idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar