dom goffar på det där rädda sättet.
Jag känner mig som en fånge i min egen bostad!
För en timme sedan såg jag några göra inbrottsförsök i 64:an.
Sedan såg jag dom springa mot våran trappuppgång, och in kom dom visst.
Dom smet in med nån. Nu sitter dom i trappen, dricker och röker
och gapar/skriker på ett sådant där otäckt sätt.
Livrädd är jag, vågar inte ens röra mig i lägenheten.
Jag har ställt min rullstol så att den blockerar våran ytterdörr.
Jag hoppas dom inte kan komma in nu.
Men eftersom de smet in med någon, så klassar inte polisen det som inbrott,
bevakningsbolaget kommer heller inte ut, eftersom det är på kontorstid.
Fastighetsägaren får jag inte tag på. Uppriven och rädd är jag.
Jag skulle verkligen behöva gå ut med hundarna, men jag vågar inte.
Ska prova ringa bevakningsbolaget igen. Även om det inte är inbrott så är det olaga intrång.
I Ett sista desperat försök har jag gjort en internet anmälan till fastighetsförvaltaren.
På sista tiden har jag varit rädd för att det har varit skumma typer i våran trappuppgång som gjort inbrott i källaren och på vinden och samt försök i lägenheterna.
Men så här rädd som jag är just nu, det har jag aldrig vart i min egen bostad!
Jag önskar att Mr M var hemma just nu, eller att jag hade 2 stora Rottwailers eller något.
Vad hjälper en liten Kines och en Jack Russel vid sådana här lägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar