söndag 21 februari 2010

Dag 13, 2 timmar sittande med ryggstöd

jag hade fin besök av maria, tomas och mattias från karlshamn idag och dom kom visst i rätt tid för bara någon timme senare så blev det besöksförbud på hela sjukhuset hörde jag. De andra patienterna hade inte ens fått lämna avdelningen men jag hade ju redan åkte ner till entré plan dit man till kl 13.30 i dag fick ta emot besök. Det går visst kalisi på sjukhuset nu, vinterkräksjuka kallat i dagligt ordförråd.
Detta orsakar smått hysteri bland alla verkar det som, både patienter och personal och det är nästan så man mår illa av allt prata om vinterkräksjuka, på vårt rum har vi därför infört förbud mot ett sådant prat. Det är 2 rum på vår avdelning som är isolerade, mellan torsdag och i dag var det endast ett rum.

i dag slog jag annars rekord i antal minuter att sitta uppe i rullstolen, jag satt uppe i 2 timmar i rullstolen men sedan dess har jag i stort sett bara legat eller halvsuttit i sängen vilket enligt personalen betyder att jag tränat i 6 timmar nu så det är inte undra på att jag har så ont och är så trött att jag inte orkar sitta eller lyfta vänster sida. att sitta utan stöd går fortfarande inte särskilt bra, det vinglar och grejar men det går frammåt och är stor förbättring mot i onsdags eller om det var i torsdags så i denna takt är jag snart ifatt småtjejorna i sala och järvsö.

Dag 13 är det idag. Mina slangar i halsen är borttagna, jag ska inte ha mera blod och plasma bytesbehandlingar så istället för att ha slangar ut från halsen så har jag ett stort plåster på halsen och såret som blev efter slangarna är ihop tejpat. nu skrämmer jag inte folk lika mycket längre, jag kommer tex aldrig att glömma den skräckfyllda synen jag möttes av nere på nevrofys av andra patienter i fredags. tycker inte att jag ser lika sjuk ut längre heller, kanske för att jag tagit bort slangarna och kanske för att ögonen börjar bli mer och mer normala....men sen ser man ju ut i ansiktet som man ska göra efter 3 gram kortison inpumpat direkt i kroppen och det kommer ju dessvärre att ta ett tag innan den svullnaden försvinner, men vad är det? en fis i havet som någon sa...

1 kommentar:

Susanne T sa...

Så glad jag blir....
Varma kramar från Sus i Sala