att lära sig på nytt

Allting ska läras på nytt och när man har lärt sig en sak så ska man lära sig nästa sak och allting går i en fart jag inte själv hinner med i. Jag förstår fortfarande inte hur jag ska kunna lita på ett ben som jag inte känner, eller äta med en hand jag inte tycker finns där? och när jag sedan lär mig att lita på vissa delar av kroppen ja då ska dom användas oxå och kroppen ska programera in allt som ett litet barn. Du ska lära dig att klä på dig, äta, borta tänderna, borsta håret, sitta, stå, gå, kasta boll, hålla balansen, och sen när man då är uppe och sitter med sjukgymnasten eller ute och går så känner man sig som en liten vinglig fyllebäbis. Det är äckligt och man börja förstå varför bäbisar väljer att krypa runt fast de dagarna innan tog några stapplande steg. att ge sig ut i det okända är inte alltid en trevlig känsla.

I dag börjar min 3dje helg på sjukhus och vecka 4 börja närma sig med stormsteg. Rykten säger att jag ska få åka hem i slutet av sjukhus vecka 4 och ha så kallad hemrehabilitering resten av tiden, om jag nu inte får större bakslag än de jag fått hittills.