saknad

Usch och fy vad jag saknar min rumskamrat, det gör vi alla 3 här inne.
Det är så himla tomt och inte blev det bättre av att sängen står tom,
inte blev det bättre av att det flyttade in en ny dam som dessutom
har permission hela helgen så nu står sängen tom igen,
den nya damen satt dessutom kallt (hur kunde hon veta?) i stolen dam D har suttit i hela veckan, vi alla 3 blev ledsna när den nya yngre tanten ( i 60-45 års åldern) satt i stolen och läste precis som Dam D har gjort hela veckan.

så tysta som dam K, jag och den nya damen M har varit i dag har vi inte varit på hela veckan, de gånger vi talat med varandra har vi bara pratat om det som hände natten till idag och vi har inte kunnat skratta inne i vårt rum, till och med J var tyst när han kom och kände tomheten här inne. Jag och J åkte på kvällen ner till andaktsrummet och skrev om Dam D och tände ett ljus.. för att skingra tankarna har jag och dam K sedan suttit ute i matsalen hela kvällen och tittat på lets dans och det den där komik serien Solsidan, då skrattade vi.

Det är konstigt vad man lär känna människor på så kort tid, iof min specialitet är ju att börja prata hej vilt med främmande människor, men alla historier om förr som Dam D och hennes make berättade och deras kärlekshistoria och det dagliga pratet om vårt gemensamma intresse och framför allt det dagliga skrattet. Det blev ju att vi umgicks 24 timmar om dygnet under den veckan vi delade rum och var sänggrannar och man känner nästan personerna här inne bättre än vad man känner vissa av sina vänner, speciellt jag och dam K och dam D hade hunnit få en väldigt speciell relation efter att ha delat rum i 1 och 2 veckor, en relation vi visste skulle vara livet ut, nu är det bara jag och dam K kvar. vi är ju aldrig själva och vi har inget privatliv här inne och när Dam Ds make var på besök så besökte han mig lika mycket som han besökte henne och det samma när J var på besök. vi tog hand om varandra och hjälptes åt med det vi inte klarade av, en blind leder en blind som man säger, jag tror iaf att man säger så.

Hur kan vissa ha turen med sig och vissa inte? För att hon var 84+ och jag 30? jag hade kraften och ungdomen att orka besegra?

Det är en tomhet och jag tänker så på hennes anhöriga då speciellt hennes make som jag lärt känna.

Imorgon, lördag, har jag permisson över dagen och ska då åka på hundutställning., kan behöva skingra tankarna lite och det ska bli väldigt spännade att se hur Edith Piaff kommer att sköta sig uppe i Svalöv. Det är 10 chihuahuor hon kommer att tävla emot.