Om jag ändå fick bli frisk nu

Dag 21 eller något jag vet inte jag har tappat räkningen nu. Jag går in i sjukhusvecka 4a på tisdag och börjar bli allmänt less på att det inte riktigt går som jag vill. Feber, högtblodtryck, högpuls och starka domningar och stickningar i huvudet, ben och armar i dag. Det känns inte alls bra. Jag har trots detta tränat med en av undersköterskorna flera gånger i dag, men sedan klockan 18 är jag sängliggande och tränar "bara" vänster arm och vänster hand, var iof upp en liten kortis till på kvällen.

I morgon eftermiddag har jag en liten operation inplanerad, den som skulle ha varit i fredags eller i går, så det kan mycket väl vara därför pulsen och blodtrycket var så högt tidigare idag, det var lägre nu klockan 23 så det var väldigt lugnande men visst känner jag mig nervös inför den. jag vet ju hur det gick sist, vilket inte gick så jättebra. Det dom ska göra i morgon är att ta bort min port a cart som jag fick inopererad för några år sedan för första gången, I maj 2009 satte dom om den vilket resulterade i en förlamad högerarm. Av port a carten ska dom sedan ta odlingar och eventuellt även ta med någon nerv ut och analysera den om jag förstått det hela rätt.

Jag hade ju trott att jag skulle få lämnat sjukhuset i fredags men ikke sa nicke, det gick inte min kropp med på och inte heller läkarna och eftersom jag har denna lilla operation inplanerad i morgon så lär jag inte få komma hem på tisdag heller, nejdå tidigast på torsdag eller fredag beroende på hur operationen går och när provsvaren från analysen kommer och vad proverna från morgondagen visar och när detta med hemrehabilitering kan sätta igång. Jag tycker att det har tagit lite väl lång tid nu. Om jag bara fick komma hem till hundarna nu och till Selma Lagerlöw.

Jag fick förresten ett mycket välbehövligt telefonsamtal tidigare i dag från min avlidna sänggrannes man. Vi pratade länge, närmare en halvtimme och jag blev så glad att han ringde, att han har ork att ens tänka på mig i denna svåra stund för honom är beundransvärt och kanske en bra break för honom och samtidigt så ville han veta hur min och dam D´s kväll hade varit den där fruktansvärda dagen.. Både han och jag behövde prata med varandra, jag har väldigt svårt att släppa tanken om honom och hur han mår och vår plan om att träffas så snart som möjligt stod fast sa han, det kändes skönt och när han har sin födelsedag på tisdag så ska jag ringa och gratta honom tänkte jag. Jag fick även veta när begravningen är. Vi kommer inte att gå men vi ska skicka blommor och postogram eller vad det heter.