lördag 20 februari 2010

Fan Club min hejarklack

vad jag förstått så har jag en egen fan club, en egen hejarklack som är större än vinter OS idrottarnas. många av er tycker att om jag eller när jag kommit tillbaka och vunnit över detta så är det en större bragd än Anja Perssons come back efter en uråkning där come backen resulterade i ett OS brons. jag menar jag kommer ju att vinna över min helsides förlamning så är det ju bara och jag är redan en bra bit på väg. helsides förlamningen som blev halvsides som blev helkropps och mycket kritiskt tillstånd har redan nu blivit så pass mycket bättre att det bara är högra sidan som är helt förlamad. min kropp har tagit en väldigt lång semester av någon konstig anledning som vi ännu ej har svaret på., men alla svaren kommer att komma i nästa vecka och man har redan kunna utesluta alla möjliga orsaker. Vi vet heller inte hur länge kroppen tänker ha semester men varje dag lockar jag hem den så att säga.

Vad ska jag säga till er då? jag har inga ord för vad ni, min alldeles egna hejarklack, på vad var det ,167 medlemmar, betyder! Ert stöd och ert engagemang och er kämpar glöd betyder så oerhört mycket och jag får gåshud bara jag tänker på alla era fina och peppande ord från både vänner, bekanta och okända människor. Både jag och familjen är mållösa. och jag ska visa er att jag kommer att klara det här och när jag har gjort det kommer hela Sverige att stå frågande: hur fatsiken gjorde hon? jag kämpar på, biter ihopa och gråter och kräks av smärta men den här förbaskade kroppen ska bara förflytta sig och sitta upp just nu och sen ska den bli frisk igen, så är det bara!

här om dagen fick jag blommor från de gamla SORFarna, jag började grina så rörd jag blev.
alla roliga minnen från ponny åren med Druvan och er kom tillbaka. ni är för söta. jag lovar er att jag är lika envis som jag och Druvan var tillsammans och ni vet ju vad vi klarade av så jag ska nog kunna klara detta också.

och alla kommentarer i bloggen. varje dag tänker jag på vad jag ska säga till er, hur jag ska kunna tacka er och jag är ledsen men jag kommer inte på några ord så här mitt i natten . Det finns inga ord som är tillräckligt stora för att kunna täcka in allt som ni betyder. jag kämpar inte längre för min egen skull utan även för er skull och några av er ville ha bilddokumentation på min kamp på sjukhuset så det ska ordnas mer än behandlings bilderna här om dagen.

i morgon ska jag få besök av min bästa och äldsta vän, maria och hennes sambo kommer hit ända från karlshamn, det ser jag fram emot så nu ska jag ta och sova och vila min starkare sida så den är stark i morgon också..

Så snart jag och min familj hittar tiilräckligt starka och stora ord till er så ska jag skriva ner dom.
Tack för ert stöd och bidrag i ord och kraft till erika- hjälpen, kan man säga så?

1 kommentar:

Pysse sa...

Du behöver inte säga nånting! Det räcker med att du kämpar dig igenom detta så är vi/jag nöjda! Kämpa på tjejen. Hoppas de kommer fram till vad det beror på så din kamp också kan hjälpa någon annan i framtiden. Kram kram