lördag 20 februari 2010

Bästa dam rummet

jag har helt klart det bästa rummet på neurologen, det är ett rum eller en sal som jag delar med för tillfället 2 andra. Dam K och jag har delat rum sen i onsdags så vi har lärt känna varandra väldigt bra och hon är en dam som både jag och jakob kommer att ha kontakt och träffa även sen när jag är utrskriven, det är då en sak som är säker.
Sedan i går kväll har vi även dam M på rummet och vi har underbart kul tillsammans.

i kväll har vi alla tre tittat på melodifestivalen i min dator som vi hade på mina ben i min säng och de andra 2 tjejorna ( 75 och 44 år gamla) satt på en varsin stol bredvid sängen och vi drack både saft, åt kaka och chips och skrattade, skrattade och åter skrattade... dessvärre var den fjärde damen i rummet tvungen att lämna oss dvs byta sal tidigare i dag så nu är det bara vi 3 här som sagt, annars var hon ganska rolig också men är man 96 år så kanske man inte orkar med så mycket trams som det blev här hos oss redan före melodifestivalen och saften vi drack.
den fjärde som nu flyttat in i vårt rum är tydligen på permission i helgen och vi väntar med spänning på att få se vem det är som kommer att placeras där, bara det inte är någon tråkmåns så är vi glada.

Tidigare under veckan har jag o dam K haft sällskap av dam G och dam B och även då har vi haft väldigt trevligt tillsammans men aldrig har vi haft så mycket skratt som igår kväll och hela dagen i dag.

jag äter för tillfället yougurt som jag lärde mig äta i går natt och jag och nattsköterskan redde redan i går ut det som hände mellan oss i torsdags. Hon hade en dålig dag och jag var full av ångest som man har innan man vet diagnosen och framtidsutsikten för sitt liv, då blir det så där. Vi hade därför ett relativt långt samtal i går på mitt initivativ och pratade ut och har nu en mycket bättre kommunikation.

Annars då? jo jag kämpar på. Det är dag 12 nu och i dag överansträngde jag mig så illa att jag kräktes 2 gånger. Det blev för mycket sitta och förflytta träning för kroppen så hela eftermiddagen och kvällen blev sängliggandes. jag kanske inte hoppade en LA bana eller tog brons i störtlopp på OS men att sitta 33 minuter i rullstolen och hjälpa till så mycket som jag gjorde med förflyttningarna av mig vid 3 förflyttningar på förmiddagen med min vänstersida är faktiskt en större bragd än att ta brons på ett OS.

1 kommentar:

Susi sa...

Erika , det är underbart att höra om de olika goda nyheterna och att du är så på. Det är absolut rätt inställning....
Kanske blir det många tuffa dagar till men vet att du inte är ensam.
Jag hoppas att du just nu sover gott.
"Må änglarna vaka över dig"
Kram från Susanne